Stockholms Garnisons BRF Nr 1.

Rolf Karlsson bodde kvar i föreningen ända till sin död i januari 2017.
Intervjun genomfördes av Kari Svensson 2014-10-22 tillsammans med dottern Lisbeth.
Den 12 januari 1960 flyttade Rolf Karlsson in i sin tjänstebostad 3 rum o kök på Regementsgatan 54.
Tjänstebostad fick Rolf eftersom han fått arbete som maskinist i SGB 1.

Det var spännande berättar Rolf. Han hade fram till dess arbetat som resemontör på en Göteborgsfirma med familjen boende i Malmö. Inför anställningen åkte jag tåg upp till Stockholm och blev mottagen av Överste Crafoord och förvaltare Olle Nord. Olle var den som hade tipsat mig tidigare om att platsen var ledig. Det var mycket militäriskt och jag stod i princip i ”givakt”. Så räckte han fram handen och sa : Du får arbetet.

Strax efter kom hustru Vera med de båda barnen, Rolf-Jörgen 8 år och Lisbeth 1 år.

Att vara maskinist innebar att jag skulle sköta oljepannorna som eldades med tjockolja. Dom skulle tittas till med jämna mellanrum. Jag började dagen kl 0600 med att se till pannorna o avslutade kl 2200. Så åtta timmars arbetsdag var det inge tal om. Jag visste ingenting om oljepannor så jag fick gå en oljepanne-utbildning. Kursen gjorde studiebesök i vår pannkällare och jag fick beröm. Min låga hade perfekt färg! De gällde att hela tiden se till att lågan hade ”rätt” färg för bästa ekonomi.

Jag hade en huvudnyckel så folk kunde ringa när som helt på dygnet för att bli insläppta när dom glömt nyckeln. Det kostade 2 kr – fast det var inte alltid jag tog betalt.

9000 kvadratmeter gräsmatta skulle klippas med en handdragen gräsklippare. Fast sen köptes det en med motor på. Jag svetsade fast en liten kärra på den gräsklipparen som jag kunde stå på. På hösten skulle löven krattas. Allén skulle skötas. Då gick allén obruten upp till slottet. Solna hamlade hela allén 1962.

Jag svetsade alla stolparna till staketen i området. Jag göt trappan vid Reg 54:an eftersom det var många som halkade där under vintrarna.

Precis när jag hade börjat klagade dom på Ritorpsvägen 1 – 5 för att dom fick ingen värme. Vi blev tvungna att gräva upp rören och då visade sig att man hade stucket ett annat rör igenom ledningen mellan Ritorpsvägen 5 och 7.

Så det var helt enkelt stopp. 1960 såg området mycket annorlunda ut mot i dag. Bakom Tunnan (SGB 2) låg det koloniträdgårdar.

Nuvarande gästlägenheten var en handtvättstuga.

I botten på 56:an fanns först ett dagis innan ett apotek flyttade in och som i sin tur i dag är Klippettan.

Lägenhet nr 151 var först en Postlokal och därefter en lagerlokal till en spelautomatfirma med så kallade enarmade banditer.

Fram för allt fanns en affär med manuell köttdisk. Han hade Sveriges finnaste kött – säger Rolf drömmande. De var välhängt! En del av de boende (i SGB 1) arbetade där som biträden. Det gjorde även en av familjen Unges som bodde i Ritorpsvillan.

Ritorpsvillan innehöll två lägenheter. Helge Unge var stins på Ulriksdals station. Dottern arbetade i affären.

Med hjälp av en man vid namn Bjurling började vi fixa till området.

Bjurling hade ett åkeri där man nu tillfälligt har ställt de två ”rödingarna”. Han var vägbyggare och jobbade bl a med att gräva ner rören till fjärrvärme. Så hjälp med Bjurlings lastbil var aldrig några problem. Han hämtade grovsoper ett par gånger om året. Jag var lite orolig att ungarna skulle störa honom men sen såg jag att de åkte med honom i traktorn. Jag fick förmånen att få en traktor för att det skulle underlätta vid snöröjning.

Det var många barn i området så vi byggde sandlådor utanför Regementsgatan 54 entré på nuvarande gräsmatta samt på insidan av Ritorpsvägen 9.

Huset som skulle ha byggts på området som nu är lekplats, stoppades av båda föreningarna. De skulle bli för trångt ansåg man.

Då behöves de ju fixas till där med, så jag och Hörnfeldt (Hörnfeldt tillhörde ingenjörstrupperna) Han kom med två killar (värnpliktiga) och två traktorer och på kvällen var lekplatsen klar. Trots att han fick spränga en stor sten. Fast de höll på att gå galet, en bit av stenen for förbi gaveln av Regementsgatan 46. Sen planterades nyponhäcken – för att hindra spring upp och ner för slänten. Även ett staket sattes upp framför parkeringarna.

1965 planterades den nuvarande stora granen utanför Ritorpsvillan och en flaggstång där det nu är grillplats. Flaggstången bröts på mitten under en blåsnatt.

Vi hade fruktträd med gråpäron. Fast dom träden tog jag och Sven Ström (som arbetade på Järva Krog) bort igen för ungarna klättrade i dom så de började bli farligt. Träden ersattes av Rosenhaggtorn.

Det hämtades sten från Huvudsta och vi byggde stenmurarna som fortfarande är kvar mellan Ritorpsvägen 5-7. Den gamla muren längs Enköpingsvägen är sen tidigare. Den tillhörde lantbruket som låg här innan husen byggdes.

Björkarna som är planterade på Ritorpsvägen hämtades på regementet. Jag och Bjurling anlade den breda rabatten nedanför balkongerna längs insidan av Enköpingsvägen. Fullt av rosor. Senare bytte Tedde (Teodor Pettersson) och jag till de stora gröna växterna, för det var ingen som ville sköta rosorna. Det var för mycket arbete helt enkelt.

Det var roligt att vara maskinist. Det var mycket problemlösning men jag fick mycket uppskattning och många tackkort till jul. Ibland brukade ”flickorna” hjälpa mig. Dom tyckte synd om mej när det blev mycket att göra. ”Flickorna” var bl a Inez i 48:an Teddes hustru och egna hustrun Vera. Vera hade annars hand om en filmklubb i Bagartorpsskolan.

Det bodde en doktor i Ritorpsvägen 13. Han hjälpte mig när motorn i pannrummet smällde. Jag fick en bit i kinden som han sydde ihop. En annan gång stack han hål på en halsböld som Vera fått.

Det var vänstertrafik. När det skulle bli högertrafik 1967 tänkte man (Solna kommun) riva huset på Törnbacken men ångrade sig.

I Majhill låg det ett kaffe där vi maskinister (från Törnbacken och Bagartorp) träffades en gång i veckan. Vi hjälpte varandra. Annars var det nuvarande ordförande Lennart Gahms farfar som brukade vikariera för mig. Galoppbanan och Hästskostallet var i full gång. På Kaffet träffade även berömda jockeys som Bimbo (Lennart ”Bimbo” Larsson). Då kunde man få lite tips och tjäna lite pengar.

Det fanns en skomakare i närheten av Majhill – han blev aldrig färdig. När man varit där ett antal gånger och frågat efter skorna och till slut fick dem och frågade vad kostar det? Då fick man till svar: ”Du har rännt här så många gånger så du får de gratis”. Han tjänade sina pengar på galoppspel.

Galoppbanan försvann 1963. Täby galopp invigdes 1960.

Jag köpte lgh i 19 A eftersom jag inte ägde tjänstebostaden. Jag hyrde ut den till Crafoords son som läste till läkare. En kväll hittade jag honom liggande, pluggande på en av bänkarna i tvättstugan. Det är för mycket liv för att man ska kunna plugga däruppe var hans svar på min undrande blick.

Jag slutade 1970 strax innan fjärrvärmen installerades och började på banken på Sveavägen. Jag satt dock kvar i styrelsen i många år. Jag efterträddes av Evert Roos.

Rolf Karlsson